Ina Scot var ett svenskt travsto, född 1989 och död 2013, som räknas till de största hästarna i svensk travsport. Hon tränades under hela karriären av Kjell P. Dahlström på Mantorp, tog 31 raka segrar som tre- och fyraåring och vann Prix d’Amérique 1995 med Helen A. Johansson som första kvinnliga kusk i loppets historia.
Totalt vann hon 54 av 90 lopp och 20 252 530 kronor. Hon blev Årets häst tre gånger och valdes in i Travsportens Hall of Fame 2013.
Ina Scot i korthet
| Född | 22 juni 1989 i Sverige |
| Död | 21 december 2013 |
| Kön och färg | Sto, mörkbrun |
| Härstamning | Efter Allen Hanover, undan Lovina Grefgård (morfar Mad Scot) |
| Uppfödare | Carl Henrik Brandel |
| Tränare | Kjell P. Dahlström, Mantorp |
| Kuskar | Kjell P. Dahlström och Helen A. Johansson |
| Starter | 90 (54-11-6) |
| Startprissumma | 20 252 530 kr |
| Rekord | 1.11,6ak |
| Utmärkelser | Årets häst 1992, 1993 och 1995, Hall of Fame 2013 |
Ina Scots karriär år för år
Dahlström hittade stoet nära sin gård Hassangården utanför Tranås. Ina Scot hade ingen fin stamtavla och hade inte kostat mycket, något Expressen lyfter fram som en del av hennes historia. Ägare var Ina Scot-Q AB och Kjell P Dahlström AB, och i alla 90 lopp satt antingen Dahlström eller hans dåvarande fru Helen A. Johansson i sulkyn.
1991 och 1992: debut och början på segersviten
Ina Scot debuterade den 26 augusti 1991 på hemmabanan Mantorp och vann. Hon tog fyra segrar som tvååring och blev femma i Svensk Uppfödningslöpning.
Efter elva inledande starter som alla gav prispengar startade segersviten i ett Breeders’ Crown-försök på Jägersro den 28 april 1992. Som treåring vann hon Svenskt Travkriterium, Färjestads Nordiska Treåringspris, stoavdelningen av Stora Treåringspriset och Breeders’ Crown. Hon tog också Guldstoet och Derbyhoppet, vilket senare gav dubbla prispengar.
1993: 17 lopp och 17 segrar
Som fyraåring vann Ina Scot varje lopp hon startade i, 17 av 17, och sprang in 6 861 000 kronor. Hon vann Drottning Silvias Pokal på Åby, Stochampionatet på Axevalla och Svenskt Travderby på Jägersro. I Stochampionatet fick hon 1,5 miljoner kronor, en summa ingen häst vunnit på en svensk travbana tidigare. Derbysegern gav 2,6 miljoner kronor, nytt rekord.
Samma år kom den första starten utomlands, och hon vann Grand Prix de l’UET. Den 27 november 1993 avgjordes Breeders’ Crown-finalen i ett snötäckt Kalmar. Loppet ingick i V75, som hade haft premiär en månad tidigare, och enligt Travronden skulle en seger ge världsrekord. Fransmannen Tenor de Baune och kanadensaren A Worthy Lad hade tidigare tagit 30 raka. Ina Scot vann från ledningen och tog sin 31:a raka seger. Vill du följa dagens storlopp i samma spelform hittar du V75-resultat och övergången till V85 här på sajten.
1994: sviten bryts
Segersviten tog slut i årsdebuten på Mantorp den 7 mars 1994. Året blev ett mellanår, men hon vann hälften av sina 20 lopp, bland annat Forus Open i Norge och St. Michel-loppet i Mikkeli i Finland. I Elitloppet på Solvalla tog hon sig inte vidare från försöket.
1995: Prix d’Amérique och Neapel
Ina Scot inledde 1995 oplacerad i Prix de Belgique. Till Prix d’Amérique på Vincennes fick Helen A. Johansson köra. Hon låg bakom favoriten Vourasie och passerade på upploppet. Johansson blev den första kvinnan som körde loppet och därmed också den första kvinnliga vinnaren.
Ina Scot gick som outsider. Enligt bloggen Zenzationella Människor betalade segern 28,40 gånger insatsen, ett odds som visar hur lite spelarna trodde på ekipaget. Det är ett tydligt exempel på hur värdeodds kan uppstå när marknaden underskattar en häst.
I maj samma år vann hon Gran Premio della Lotteria på Agnano i Neapel, både försöket och finalen. Hon blev tvåa i Olympiatravet på Åby men nådde inte heller detta år finalen i Elitloppet.
1996: sista säsongen
Skador begränsade 1996 till sex starter. Hon blev fyra i Prix d’Amérique och trea i ett stayerlopp på Mantorp. Den 12 maj 1996 kom den sista segern, i Oslo Grand Prix. Sista starten gjordes i ett försök till Elitloppet på Solvalla, där hon blev oplacerad. Därefter beslutade ägarna att låta henne bli avelssto.
Vad gjorde Ina Scot till en publikhäst?
Hon vann ofta med god marginal, trots att hon mötte hingstar och utländska stjärnor. Travmuseet beskriver att media bevakade varje start och att tränaren gärna bjöd på show. Efter Drottning Silvias Pokal gav Dahlström drottning Silvia en kram i vinnarcirkeln. Expressen jämför henne med andra sagohästar som Ego Boy, Legolas och kallblodet Järvsöfaks.
Helen A. Johansson minns henne så i Expressen: “Det var en fantastisk häst. Hon visste att hon var en drottning och uppförde sig som en sådan.”
Hennes meriter i sammandrag:
- Svenskt Travkriterium 1992
- Drottning Silvias Pokal, Stochampionatet och Svenskt Travderby 1993
- Grand Prix de l’UET 1993
- Prix d’Amérique och Gran Premio della Lotteria 1995
- Oslo Grand Prix 1996
Livet som avelssto och hur hon dog
Hennes första föl, Ambassadeur Brunn, föddes i april 1998. Därefter köptes Ina Scot av tysken Michael Schröer. I Tyskland fick hon Nordic Gold November (2000), Oscar November (2001) och Paul November (2002), som gick till final i Svenskt Travderby 2006.
Ina Scot avlivades den 21 december 2013, 24 år gammal, efter att ha fallit omkull i hagen och skadats. Samma år valdes hon in i Travsportens Hall of Fame, med ceremonin på Axevalla där hon vunnit Stochampionatet tjugo år tidigare.
Källor
- Ina Scot, svenska Wikipedia
- Ina Scot, engelska Wikipedia
- Hall of Fame: Ina Scot, Travmuseet
- V75 30 år: När oslagbara Ina Scot skrev in sig i rekordboken, Travronden
- Sagan om Ina Scot slutade i tragedi, Expressen
Bild: Thomas Blomqvist / Wikimedia Commons, licens CC BY 3.0.